Lite Mer Normalt

Imorron är dagen då det kommer att återgå till lite mer normalt här i England – det magiska datumet, den 12 April i nådens år 2021.

Imorron kan restauranger, caféer och pubar öppna igen, fast bara för utomhuservering men det är ju bättre än ingenting! Överallt där man har kört förbi, putsas och fejjas det, och väldigt många ställen har uppdaterat sina uteplatser med nya möbler, stora parasoll och på vissa ställen stora tält. På vår lilla lokala pub här nere på gatan, har det byggts nya bås utomhus och en massa lampor har hängts upp, och stora färglada parasoll står redo.

Det är med nyfiken skräckänsla, som i alla fall jag & min man ser fram emot att puben öppnar igen. Hur kommer det att gå och kommer det att funka? Kommer folk att dra sig som kameler efter vatten till pubarna? Vi har alla varit svältfödda på Englands största tradition sen i december förra året. Svältfödda även på umgänge. Vår lilla pub är ungefär som i Cheers – where everybody knows your name – många stammisar och nästan alltid nån att slänga några ord med. Det ska bli spännande att se….och kanske vi tar oss en liten promenad på kvällskvisten när de åter igen öppnar på onsdag?!

Vanliga affärer får också öppna fr.o.m imorron och inte bara mataffärer och apotek som det har varit innan. Jag har personligen ingen brådska med att gå till nån affär – även om jag gillar att shoppa så kommer det nog att bli kaos de första dagarna, svältfödda som vi är även på denna normala förteelse! Har jag klarat hittills så kan jag nog klara mig lite till! Men bara vetskapen att man kan om man vill, kommer ju att vara helt ny! Vi får bara träffas 6 personer utomhus men vi får nu lov att träffas i varandras trädgårdar!!

Vi kan äntligen åka till båten igen och förra helgen körde vi dit för första gången på 4 månader. Den var förvånansvärt ok och det var ju verkligen positivt- lite för kallt för en åktur men vi planerar att åka dit igen nästa helg. Denna våren/sommaren hoppas vi att kunna fixa till den ordentligt och vi ska börja med det lilla badrummet är det tänkt. Nu är båten också vår ”på riktigt” då vi har tagit över kostnaden för Marinan där båten ligger.

Dotter M var hemma några dagar förra veckan men har åkt tillbaka till Uni nu. Hon trivs fortfarande väldigt bra och nu kommer studenterna också att få lite mer frihet framöver.

Vi har tagit några daytrips ner mot kusten med dottern J och hennes sambo. Dom har varit hemma så mycket och behöver vänja sig lite inför vår stundande frihet!!!

Framtiden känns ljusare och ljusare – vi har bokat in lite semestrar att se fram emot – och bara det att vi kommer att få börja umgås med vänner igen känns som en ynnest. Jag tror aldrig att allt kommer att återgå till som det var innan Covid men man kan ju börja leva efter Det Nya Normala, och det är kanske inte så dumt ändå!!!

Frihetens Månad

Mars månad är visst månaden då vi ska bli ”fria”efter att ha suttit i Lockdown i en evighet – fr.o.m den 29e Mars är det inte lagligt att vi ska hålla oss hemma längre säger dom. Vi har varit i officiell Lockdon i 8 veckor nu och nu har de satt upp stolpar för hur allt ska öppna upp igen – 8 Mars ska skolorna öppna igen, 29 Mars får vi börja träffas max 6 pers utomhus / eller 2 hushåll. I April ska pubar och restuaranger kunna öppna igen men bara med utomhuservering, och vanliga affärer ska visst också öppna igen. I maj ska vi få börja umgås inomhus och i slutet av Juni anser dom att det mesta ska kunna vara öppet igen. Men vi får väl se.

Helt vansinnigt att Sverige funderar på att ha striktare regler och stänga ner NU, nästa ett helt år senare, och vi ska börja öppna upp igen. Man blir ju nästan mörkrädd när man ser/läser mångas attityd till Covid i Sverige – hur folk reser på semester och bor på hotell och har trevligt, fastän man egentligen inte ska göra det…..reser man bort och skiter i restriktioner, då har man inte nån rätt att klaga på Covid situationen heller när man faktiskt själv bidrager till problemet. Otroligt frustrerande men jag vet ju att Sveriges sätt att tänka och hantera har/är annorlunda än här. Men som Utlandsvensk har man ju ingen rätt till en åsikt, so that’s all I’ve got to say about that.

Folk är trötta på allt nu och så fort det är fint väder blir det knöckfullt överallt – i parkerna slåss bilar och cyclisterhuliganerna med småbarnsfamiljer och hundar, och inte en parkeringsplats finns att få. Just nu är jag inte riktigt ”där” än med att slåss om plats och kör då hellre en bit för att inte behöva ha så mycket folk omkring sig. Folk hemifrån kan fortfarande inte relatera till att det mesta här är stängt – JA fortfarande – du kan köpa mat och en kaffe för take away men absolut inte sitta ner nånstans och fika. Apotek, mataffärer och affärer som anses ha förnödenheter är öppna men ska du har ett par skor eller ett par byxor är det kört. Jag har typ varit ute en gång och pratat en stund med en kompis över en socialt distancerad takeaway kaffe den senaste veckan. Annars är de enda gångerna jag är ute när vi kör och handlar och om vi är inne i stan och jobbar, That’s it.

Dottern M flyttade tillbaka till Universitetet för en vecka sen – hon hade fått nog av att vara hemma efter nästan 3 månader och det förstår jag ju – vem som helst hade ju fått spel av det i den åldern! Nu är hon tillbaka med sina älskade kompisar – Abbie och Alice i sin egen lägenhet, och Alex är tillbaka från Hong Kong. De fyra musketörerna, som också ska bo tillsammans till hösten i sin egen lilla Cottage. Alla Covid test är gjorda (två st nu när de kom tillbaka) och dom var alla negativa. Fler och fler börjar komma tillbaka till Campus nu så snart kanske dom kan börja uppleva Uni-livet som det ska vara. Men dom är ju tillsammans nu i alla fall!

Två veckor sedan vi fick vårt vaccin nu och vi mår bra. Min arm var öm i nästan två veckor och har fortfarande en liten knuta men det är ju överkomligt och man vet ju vad det är. Dom har vaccinerat öer 20 miljoner här nu och har ett snitt på runt 400 000 om dan, ganska bra jobbat ändå! Alla siffror går ner mer och mer varje dag och tacka Gudarna för det.

Snart behöver vi inte hålla i och hålla ut längre!

Det Förbarmande Vaccinet

Vi fick Corona Vaccinet i lördags! Jag fick ett sms på morronen att jag kunde boka tid och jag kunde komma till redan på eftermiddagen – så kl 14.30 fick jag min första dos! Kliniken skulle precis stänga efter att jag hade fått mitt och jag hörde hur doktorerna sa att de behövde fler patienter än vad var inbokade för att dom hade några doser vaccin över. Jag sa att min man sitter här utanför och väntar på mig…så jag ringde mannen min, han kom in och blev också vaccinerad! Two for the price of one! Det verkar som om de ibland har doser av vaccinet över i slutet på dan, och eftersom det inte håller sig speciellt länge så måste dom använda upp det – jag har nu hört om flera nu som har fått sin dos på det sättet! Nästa dos om 10 – 12 veckor.

Jag är så otroligt lättad. Jag har hela tiden varit så inställd på att jag det inte skulle bli min tur tills i sommar nångång. Jag vet egentligen inte varför jag blev kallad i lördags, jag har inga akuta hälsoproblem och anser mig inte vara i en riskgrupp….jag hade lite abnorma levervärden 2019 efter en sjukdom men under hela 2020 var jag inte hos doktorn en enda gång ( förutom för en hudåkomma). Hela resten av lördagen kändes lite overklig – hade det verkligen hänt? Igår hade jag ont i armen och kände mig lite Bläh men de sa dom att det är helt normalt – idag känner jag mig helt som vanligt och maken hade inte några biverningar alls.

Jag var väldigt tårögd igår och grät lite hit och dit. Det var nästan som en liten shock att vi verkligen blev vaccinerade – ett helt år av oro och rädsla, man har förträngt saker och levt så försiktigt…inte bara varit oroligt för oss själva utan andra också…och sen inse att man är i en minoritet just nu, inte bara i England utan också i hela världen! Det känns som ett stort klippblock har lyfts från mina axlar. Väldigt själviska tankar, jag vet, men just nu får man ju lov att va lite självisk

Självfallet så kommer vi ju att leva som vi har gjort hittills men det känns lite lättare att andas nu och att se framåt!

Vecka Ett

Vecka Ett i Lockdown i måndags. Vecka Ett utan hur många dock – det vet vi inte än förräns de börjar se lite resultat men det blir säkert långdraget det här. Den 15 Februari sägs det att det ska bli en omvärdering, så det är ju en månad från nu ungefär. Vojne vojne. Denna Apokalyptiska tillvaro av overklighet och vissa stunder tror man att man är med i en film eller helt enkelt drömmer. Man vågar ibland inte sätta upp saker på sociala medier för folk anger varandra – helt sinnersjukt! Fastän man följer regler och inte är ute, blir man nästan mörkrädd ibland. Nästan alla bilder jag lägger upp på mina sociala medier är tagna i farten genom ett bilfönster. Den enda gången denna veckan jag har varit ute var när vi var och handlade i tisdagskväll, vi kör oftast ganska sent och då är det lite folk.

Smittan är hög såväl som dödligheten och man känner ju överhuvudtaget inte speciellt för att gå ut just nu. Vaccineringen fortsätter i rasande fart och det talas om 24/7 vaccinering ie dygnet runt. Och varför inte om det funkar – om blir jag kallade att få en spruta kl 3 på natten kommer jag som ett skott! Men realistiskt sett dröjer det nog tills i vår nångång minst till jag blir vaccinerad i alla fall – mannen min tidigare då han är äldre än mig.

Lockdown nummer 1 i ordningen var ju mycket lättare när det var varmt ute och man kunde hänga i trädgården – nu känner man ju inte för att gå ut precis när det är regn och grått varje dag – verkligen avis på all snö i Sverige!

Men dagarna går och vi med dem, frukost vid lunchtid och lunch mitt på eftermiddan’ och middag…ja det blir lite senare! Vi sysselsätter oss så gott det går – M’s lektioner har börjat igen så hon har ju lite att hitta på, Julen har städats bort och väntar på att bäras ut i skjulet när det slutar regna och jag går här och påtar med en det ena och än det andra. Jag har lite småprojekt på gång……Skruvade ihop en ny säng häromdan till J’s gamla rum, som nu får sig en liten uppdatering. Vi hade planer på att renovera badrummet nu i början på året men det får ju vänta nu – bara den jäkla vädret blir lite bättre så!

Dottern J fyllde år i måndags och vi kunde ju inte fira som vi brukar, vi körde dit i söndags och lämnade av några presenter men det blev som vanligt en liten pratstund med långt avstånd. Jag kommer själv att spendra min födelsedag i Lockdown om ett par veckor!

Dottern M och hennes kompisar har i alla fall fixat ett hus till Årskurs 2 – dom ska bo i en liten cottage ca 10 min gångväg från Uni, i en liten söt by. Fyra sovrum, två badrum, vardagsrum, kök och trädgård. Det är ju vanligast att dom bor på campus det första året och sen flyttar ut men man måste va ute i god tid för att hitta något vettigt. Två av tjejerna som bor i hennes lägenhet nu och en annan kompis, som just nu är hemma i Hong Kong. Tjejligan. De fyra musketörerna!

Imorron ska vi in till stan och jobba och det ska bli skönt med lite miljöombyte, om är för en stund!

This Too Shall Pass!

Håll i och Håll ut

Officiellt började vi vår TREDJE nationella Lockdown igår – Boris höll tal i måndags kväll då säkert hela nationen satt bänkade framför tv’n – men egentligen så är reglerna väldigt lika de som vi har levt med sedan precis innan jul. Den största nya restriktionen är väl att alla skolorna nu är stängda, och det är väl lika bra det! Jag tycker synd om alla föräldrar som än en gång får börja med hemskolning – vi som har lite äldre barn slipper ju det och än en gång har det stora nationella proven blivit inställda nu i vår/sommar.

På plus sidan får vi ju ha dottern M hemma lite längre än väntat,hon har varit hemma på julov sedan den 5 December och just nu så vet dom inte när dom får flytta tillbaka – regeln är att stanna där dom är tills vidare. Jag tycker verkligen synd om ungdomarna – detta första året på Uni har ju verkligen inte blivit som de hade tänkt sig men det här kommer ju inte att vara för evigt och det är väl den lilla morroten som de får ha för att kunna fortsätta blicka framåt. M har varit väldigt ledsen och otroligt omotiverad och det kan man ju förstå. Hon hade så sett fram emot att flytta tillbaka nu efter Jul och bo ihop med sina bästisar igen, även om de var i Lockdown innan så bodde de i alla fall ihop då i November och hade kul på sitt egena lilla sätt och var hemifrån. Nu lär det nog dröja ett tag….antagligen tills i mitten av februari. Men undervisningen börjar igen nu på måndag så då får de ju något att koncentrera sig på igen. Hon och tre andra tjejer har i alla fall hittat ett hus som det ska flytta in i till hösten när de börjar År 2 och det har ju piggat upp dom något i alla fall. Allt för att se lite ljus i den något gråa tillvaron!

Jag tycker det är helt rätt med en ordentlig Lockdown, ska man göra det så gör det ordentligt! Vela inte fram och tillbaka…ska vi eller ska vi inte….stäng ner hela skiten och stäng gränserna så vi blir av med skiten…vela inte så himla mycket! Vi hade väl förväntat oss en ny Lockdown så det kommer ju egentligen inte som någon överraskning, för oss förändras saker inte så mycket – mannen min kan fortfarande jobba så vi har ju i alla fall en inkomst vilket det är många som inte har i dagsläget.

Men visst är det fruktansvärt tråkigt, vissa dagar är helt ok med vissa är också otroligt mörka. Hoppet just nu är att vaccinet kommer ut så fort som möjligt och de jobbar ju på det – 1,6 miljoner har fått första dosen hittills och det ska väl rullas ut med en jäkla fart under de kommande veckorna men när vi vanliga dödliga kommer att kunna få det är väl en helt annan fråga, nån gång under våren i alla fall…..kanske….förhoppningsvis! Man kan ju antingen skratta eller gråta och vi är ju ändå så lyckligt lottade jämför med många andra, så även om man har sina mörka stunder så får man tänka på det och tacka sin Lucky Star varje dag. Det går ju ingen nöd på oss, vi har ju bara tråkigt!

Nyår flöt på som en vanlig dag ungefär – vi hämtade mat men nåt hade gått fel med deras system så vi fick vänta läääänge och när vi väl kom hem så var inte all maten där…typiskt när man skulle ha lite gott på Nyår! Men jag klagade faktiskt dan efter ( och jag brukar inte va nån gnällkärring) och de betalade tillbaka pengarna för hela måltiden, vilket ju bara var att tacka och ta emot! Jag blev Monopoly Queen efter att vi avslutade ett spel som hade varat i tre dagar!

Vi har gjort ett par av våra Lockdown drives så vi kommer ut lite, med planen att köra till nån park och gå en runda, men sist var det så mycket folk ute så man tappar ju helt lusten att ens kliva ut ur bilen….och det gjorde vi inte heller!

Jag var med i lokaradion hemma i Skåneland igår och pratade om den nya Lockdown’en….faccinerade som alla svenskar är av oss här i England! Sverige verkar ju vara rena paradiset jämfört med här!

Så Håll I och Håll Ut är väl det enda vi kan göra just nu och drömma om alla fester och gå på puben och att gå ut och äta och att gå och fika, och att gå på bio och att gå i affärer och att umgås med våra vänner…och bara kunna sitta under en kork-ek och lukta på blommorna!

Årskrönika?

Ja då har vi väl kommit till den punkten då man summerar upp året som gått – och vilket år det har varit! Året vi stannade hemma. Året utan resor. Det lugna året. Det supertråkiga året.

Jag kommer knappast ihåg vad som hände i början av året, jag kollar tillbaka på Instagram för att fräscha upp minnet! Dottern M jobbade mycket på sitt älskade scoutläger i början av året och tog många certifikat som hon behövde för att kunna bli instruktör. Livet flöt på som vanligt och inte så mycket hände.

Vi lyckades resa till Sverige i februari och då hade snacket om den där Corona nästan precis börjat – det enda vi såg på flygplatsen var en liten notis precis efter passkontrollen på Kastrup om att typ tvätta händerna ofta. Little did we know. Hela familjen flög till Sverige inkl stora dottern J och pojkvän, för vi skulle på barndop. Vi hyrde ett hus i Åhus i ett par dagar.

I början av mars hade vi det enda besöket hemifrån – finaste Katrin med familj kom över och firade hennes man Mickes 50-års dag. Vi firade honom med Japansk brakmiddag, killarna gick på fotboll medans vi tjejer käkade Afternoon Tea på The Ivy. Fortfarande var allt öppet men bara nån vecka senare stängdes allt ner. Efter besöket var vi sjuka allihopa – jag började med hosta och allmänna förkylningsymptom men kommer ihåg att jag tänkte att hostan var annorlunda än en vanlig hosta, sen var M sjuk ett tag och sen mannen min som var sjukast av oss alla och hostade i flera veckor. Kanske var det Corona som var och hälsade på men det vet vi ju inte.

Dottern M fick ett abrupt avslut på sin skolgång. Hon gick sista året på gymnasiet, dom skulle sitta prov för att få sina betyg som de kunde söka in till Universitet med, det skulle bli fester och baler och tjejgänget skulle åka Europa runt på sommaren. Men så blev det ju inte. Med bara två dagars notis, stängdes skolan ner och allt var slut. Sorgligt och snopet. Och den 23 mars var vi i full Lockdown.

Vi planerade att göra så mycket under Lockdown – allt det där man aldrig har tid till annars. Renovera, måla om, sortera alla skrymslen och garderober, sticka, sy korstygn, virka, måla en tavla, läsa en massa böcker……en del av dom där sakerna blev av men andra har jag inte ens börjat med än. Det tog ett bra tag att lära sig hantera Lockdown – mest mentalt naturligtvis men också tanken att vi inte kunde eller fick göra vissa saker. Inget umgänge, inte kunna träffa kompisar eller familj. Inte gå ut och äta eller fika, och inte gå på puben. Tristessen. Och reglerna. Och rädslan att bli sjuk. Lära sig nytt beteende med avstånd och munskydd – allt som just nu känns helt och fullt normalt. Ingenting var öppet förrutom apotek och mataffärer. Ingenting.

Som tur var hade vi bra väder hela våren och sommaren, så man kunde i alla fall va ute i trädgården mer, och tack gode gud för att vi har trädgård! Vi började med pubquiz en gång i veckan online istället för på puben, vi regelbundna deltagare turades om att vara Quizmasters och jag höll i det 6 gånger allt som allt tror jag, sista gången nu precis innan jul. Dottern M och hennes kompisar hade också en massa Quiz online, och för en gångs skull – tack gode gud för social media och att de kunde Facetime’a så mycket dom ville. Det har verkligen varit tufft för M att inte kunna träffa sina kompisar, supersocial som hon är. Jag köpte brödmaskin och bakade mycket bröd (precis som alla andra) och det var svårt att få tag på både mjöl och jäst. Och toapapper. Vi började med matkasse varannan vecka för att få lite inspiration och variation – jag gillar att laga mat men ibland är det bara för tråkigt att äta samma mat om och om igen. Vi höll ut och gjorde allt för att hålla humöret uppe men visst fanns det många mörka dagar också. Spendera så mycket mer tid tillsammans tar lite att bli van vid men för det mesta kom vi bra överens.

Vi körde runt lite på kvällarna – våra Lockdown drives – och blev själaglada när vi upptäckte att enstaka cafeer hade öppet i april – och en smoothie eller en kall kaffe smakade som Champagne med guldströssel! Vi träffade inte storasyster J på 6 veckor eller nåt – dom jobbade hemifrån och isolerade sig. Vi körde dit med mat ett par gånger och pratade på avstånd men att inte kunna ge henne en kram var – och är väldigt jobbigt.

Vi fixade till trädgården och köpte nya utemöbler. Våren var härlig och varm och vi hade väl vid det här laget vant oss vid alla nya regler. London var folktomt och öde. Inte en kotte. Vi var inne istan och jobbade titt som tätt och det var konstigt att se denna storstad tom på folk. Inga turister, vilket också var en ny upplevelse!

Dottern J skaffade två katter – en kompis till oss hade 2 katter som fick kattungar och J tog två av dom. Vi besökte kattungarna en gång i veckan och levererade dom till J i maj till östra London. Ett perfekt tillfälle för dom att skaffa katter när dom är hemma hela tiden. Orangevita killen Angus och gråa tjejen Ripley , som sen visade sig vara tjejen Angus och killen Ripley efter ett besök hos vetrinären – men då hade de redan valt namn och ville inte byta så det fick bli som det blev.

Saker började sakta med säkert öppna upp igen i trädgårdscenter, Starbucks fast bara drive through, vissa cafeer men bara take away….vi fick liksom inget slut datum på den första Lockdon’en och det verkade mest som om den rann ut i sanden…..vädret var kanon och jag & maken körde till havet några gånger för att komma hemifrån lite, vi körde till en strand som vi vet inte har mycket folk normalt och det var det ingen av gånger vi var där heller. Nästan folktomt och bra med plats. En del pubar började med take away öl och vi fick träffas 2 familjer utomhus, så det blev ett par trädgårdsmöten med goda vänner. Med avstånd med verkligen balsam för själen att få träffa nån över huvud taget. Pizza och öl i ursköljda mjölkdunkar från puben. Gudagott. Och verkligen skönt för M att kunna träffa några kompisar i alla fall.

Det var VARMT och vi tog tillfället i akt att följa med maken ut på lansbygden för att hämta upp ett jobb och på vägen hem sightsee’ade vi lite runt Stratford Upon Avon, mest inifrån bilen. Vi har haft väldig tur att mannen min har kunnat jobba genom alla Lockdowns – många har haft det väldigt mycket sämre än oss med förlorade jobb, hemskolning och ingen inkomst. För evigt tacksam.

I början av sommaren blev vi med båt! Makens morbror har haft en kanalbåt i många år men hade nu köpt husvagn istället, så han gav den till oss! Alldeles gratis och med alla avgifter betalade tills i april 2021. Vi ska renovera den och började så smått – ingenting har gjorts innuti sen 80-talet så det behövs lite uppdatering. Vi har många planer och ska ta tag i det ordentligt när det blir varmare nu i vår. När vi väl kunde, körde vi fram och tillbaka till Milton Keynes var och varannan helg, där den finns på en privat marina precis intill The Grand Union Canal. Det är himla avslappnande att ta en tur med båten, den går inte så fort och det är fruktansvärt kul att va kapten!

Hela sommaren fortsatte vi att försöka hålla humöret uppe, tog oss vår kvällsturer med bilen och umgicks så smått med folk i vår trädgård. Highlighten var att mathandla en gång i veckan, annars höll vi oss hemma. Sommaren var verkligen fin och varm och vi firade 27-årig bröllopsdag med en dag på stranden och med hämtmat från vår favoritrestaurang i Canterbury. Dag 100 i Lockdown kom i slutet av juni.

Första gången sedan mars på ett cafe blev den 5 Juli och det kändes väldigt konstigt att plötsligt kunna om vi ville. Pubarna öppnade igen och också det kändes konstigt, att va ute bland folk – många gånger kändes det liksom ”för mycket” och det var lite otäckt faktiskt. En del affärer öppnade igen i början av juli och vart vi än går är vi tvugna att bära mask men nu känns det helt naturligt, som en självklarhet. M kunde åka tillbaka till scoutlägret efter ett upphåll på 5 månader.

Mellan Lockdowns lyckades vi åka till Wales ett par dagar, den enda semestern vi hade i år. Vi hyrde en lägenhet precis vid havet och det var skönt med lite miljöombyte. Vi insåg för längesen att det inte skulle bli nån Sverige resa i somras, första gången på 28 år jag inte har varit hemma på sommaren.

Dottern M fick sina betyg i augusti, något både hon och vi hade oroat oss för i flera månader. Utan en chans att göra viktiga prov, bestämdes betygen dels av lärarna och dels av en dator algorithm – många blev nermarkerade på sina slutbetyg och missade sina platser på sina valda Universitet – men M fick bättre betyg än hon förväntat sig och kom in på sin valda kurs på sitt första val av Universitet och en månad senare flyttade hon in på sitt studentrum. Hennes Uni är bara ca 30 min härifrån, hennes eget val att inte vara längre hemifrån men ändå ganska ute på landet och iväg från storstan. Vi handlade saker till hennes nya lägenhet och det var faktiskt inte Lockdown på ett tag.

Vi försökte vänja oss vid att inte ha M hemma och för det mesta gick det bra. En trygghet att veta att hon inte är så långt borta och att hon hade hamnat i en lägenhet med likasinnade – 3 andra tjejer och två killar. Hon kom hem och firade sin 19-årsdag och vi kunde träffa storasystern på restaurang.

Vi fick äntligen nya fönster i hela huset i början av oktober! Nåt vi har behövt göra i flera år men nånting har alltid kommit imellan – drygt en vecka tog det och killarna som installerade dom var trevliga och hjälpsamma, och katten tyckte det var väldigt konsigt att inte kunna ha tillgång till hela huset under dagarna. Otroligt skönt att ha det gjort innan det blev kallt men det skulle ta ännu en månad eller nåt tills vi var helt färdiga med nya gardiner, rullgardiner och frostade fönster. Vi åkte till Hastings över en helg, bodde på hotell och det kändes otroligt lyxligt. Och bara nån vecka senare var vi i Lockdown igen, denna gången i en månad tills i början av december.

Vi fixade till M’s rum – vi hade inte gjort så mycket med hennes rum på flera år och det behövde uppdateras. Ny säng, nytt skrivbord och nytt en massa annat. Pubarna stängde igen och M spenderade Lockdown på Uni, många åkte hem med hon ville vara kvar – dom har ju skapat sin egen lilla familj i lägenheten, umgås inte så mycket med annat folk och kommer rysligt bra överens. Handlar och lagar mat tillsammans och ett par av dom har bilar på campus, vilket underlättade för dom allihopa. Vi fick inte åka till båten pga av Lockdown.

Lockdown slutade i början av december och folk blev som tokiga. Som ett kosläpp ungefär. Fullt med folk överallt och man kände ännu mer för att stanna hemma. Tacka vet jag näthandel och jag tror knappt att jag handlade en enda julklapp i en vanlig affär i år. M kom hem på julov i början av december efter att ha gjort två negativa Covid test – ett villkor för att de skulle kunna åka hem. Vi fick leva lite mer normalt under ett par veckor innan det var dags för Lockdown igen – vid det här laget har jag tappar räkningen. En annorlunda jul utan stora dottern J och här sitter vi nu snart på årets sista dag. Inga glammiga party i år utan firande på tre man hand med hämtmat från vår favorit restaurang på Kings Road.

Enligt många ett skitår men på ett personligt plan, faktiskt ett ganska bra år. Vi behövde tid att ta det lugnt efter ett väldigt stressigt år 2019. Tacksam för att jag fick spendera så mycket tid med M innan hon flyttade. Vi lärde oss prioritera och ta vara på det som är viktigt. Vara glada för det lilla och tacksamma för att vi fortfarande finns här. Nu hoppas vi på ett friare 2021 och på att bli vaccinerade inom en snar framtid!

Gott slut.

Midsommar & 88 Dagar

Glad Midsommar då….inte för att vi firar Midsommar precis – jag slutade med det för mååånga år sen, det var liksom ingen som var vidare intresserad längre och för mina barn är det en tradition som inte betyder någonting för dom. Jag bryr mig inte om det heller precis men såklart, om vi hade bott i Sverige hade det naturligtvis varit annorlunda! Här firar en del yngre svenskar med att bli så fulla som möjligt i Hyde Park – jag tror jag har varit där EN gång, typ 1992 eller nåt!

Dag 88 i Lockdown och ok, en del saker har blivit lättare nu! Vissa affärer har öppnat upp igen men långt ifrån alla – vi var inne i West End och jobbade häromdan och där var det faktiskt väldigt mycket stängt fortfarande, mer än vad jag trodde. Lättare att hitta något att äta och dricka men bara som take away. Det är nästan mer folk i rörelse här ute i förorten än mitt inne istan! Plexiglass framför alla kassor och begränsat antal männiksor i affärerna, handsprit överallt och uppmaningar om att hålla avstånd – jag har bara varit i EN icke mat affär sen mitten av mars och jag har ingen brådska att börja gå och handla igen, folk har varit som tokiga här och köat över natten osv! Bara för att man KAN göra fler saker nu, betyder inte att man MÅSTE!

Vi har mycket att va tacksamma över och tänker fortsätta leva som vi har gjort de senaste månaderna, vi är försiktiga och hittills har det funkat så det finns ingen anledning att ändra på det.

Man får nu träffa max 6 pers utanför en eget hushåll men bara utomhus, i ens trädgård går bra men med avstånd naturligtvis! Vi har träffat kompisar några gånger nu och det funkar bra, speciellt nu när det har varit bra väder. Man får resa iväg över dan men inte sova över någonstans.

Så det blir nog inget Sverige för oss i sommar och för den delen tror jag inte att jag hade velat åka dit just nu heller. Svenskarnas syn på detta viruset och hur man ska hantera det är så långt ifrån hur vi har levt sen i mars och upplever det nu men enough about that!

Hemester in the UK för oss och det har jag inget emot just nu! Dessutom har vi ju skaffat båt! 🙂 En 12 meter x 2,10 meter riktig Engelsk kanalbåt eller Narrowboat i detta fallet – vi har tagit över den från makens morbror som har haft den sen slutet på 80-talet. I gott skick men behövs uppdateras, målas och piffas till! Badrum och kök finns ombord och en liten kamin om det blir kyligt! Ett permanent sovrum men tekniskat sett plats för 4 pers att sova, då där just nu finns säte och bord som omvandlas till säng, ungefär som i en husvagn. Men det ska vi nog ta bort och fixa en bäddsoffa istället.

Vi ser så mycket fram emot att börja göra vid den och förhoppningsvis får vi helt tillgång till den inom de närmaste veckorna. ”Hon” heter Alice Sarah och är just nu grön på utsidan men vi ska måla om den, eventuellt blå! Den ligger i en marina lite mer än en timma härifrån, strax utanför Milton Keynes, och med The Grand Union Canal bredvid. Vi har varit där ett par gånger nu och varje gång vi är där ser vi mer och mer potensial och har fler ideer om modernisering. Himla kul ska det bli!

Följ gärna på mitt nya Instagram konto @our.canalboat.adventure

Stay Well!

58 dagar

58 dagar nånting eller lite mer än 8 veckor i Lockdown. Det har ju blivit en vana nu att saker inte är öppet men speciellt NU när vädret är bättre tar det emot att man inte kan gå ut och luncha eller sitta ute på puben och ta en öl nån kväll!

Vår stackars pub i slutet på vår gata förblir stängd och mörk. Man saknar nästan de där stofilerna som hängde där var och varannan kväll! Pubens Torsdags Quiz är nu Virtuellt och vi är många som samlas framför datorn varje torsdag – för nån veckan sen var jag Quizmaster och satt och pratade för mig själv rakt in i datorkameran – en märkig upplevelse men kul! Och nej, vi kör inte via Zoom…. OM man är Quizmaster måste man sätta ihop hela Quizzet, vanligtvis runt en 50 frågor i olika katergorier men det var kul att sammanställa, så det gör jag nog om!

Vi har varit inne i stan och jobbat några gånger den senaste tiden och varje gång är det mer folk ute. Fortfarande köer till det mesta men fler och fler cafeer och restauranger öppnar upp fast för take away only. Men det finns ju tillgängligt i alla fall nu!

Dottern M träffade sina kompisar förra veckan och ska faktiskt göra det idag också, med social distancing of course! Men det är viktigt för henne att de i alla fall kan ses nu efter typ 7 veckor ifrån varandra, dom som annars hänger ihop som ler och långhalm. Oroliga tider för dom när vi fortfarande inte vet hur Universiteten ska funka i höst men vi får ju ta det som det kommer! Chin up och göra det bästa av situationen!

Och i lördags levererade vi kattungar! Vi hämtade 2 små knyten hos vår kompis Polly och körde en timma österut till vår dotter J och hennes pojkvän. Dom hade ju inte sett kattungarna förutom på bild och via Facetime. Men det gick bra och kattungarna har kommit till ro lite nu, vilda men så små och söta! Ripley och Angus. Dottern M fick följa med en stund in till storasyster och jag & mannen min körde ner till en park vid Thamsen mittemot Greenwich. Kaffe köpt på en bensinstation och sittandes på en bänk i solskenet, kändes det nästan som en vanlig dag. För en stund i alla fall. För allt är ju inte som vanligt och kommer kanske inte bli det igen heller.

Vi beställde nya trädgårdsmöbler från Jysk för ett tag sen och häromdagen kom de äntligen! Woop Woop! Och det blev rysligt bra! Så nu kan vi sitta lite mer ordentligt i trädgården och njuta av det fina sommarvädret vi har just nu – idag ska det bli 27C!

Stay well!

Dag 51

Officiellt dag 51 i Lockdown. 7 veckor och två dagar.

De senaste dagarna har känts kämpiga och fruktansvärt tråkiga, men man får ju acceptera att vissa dagar känner man sig mindre glad och jag tror det lättaste är att låta sig vara sur, ledsen, frustrerad, uttråkad och helt enkelt ha en dålig dag. Vissa dagar är ju helt enklet bara så. Mycket funderingar och konstiga drömmar om nätterna. Kommer tillvaron någonsin se ut som den gjorde innan? Hur kommer samhället att se ut? Hur kommer vår vardag att se ut? Men förändringen behöver ju nödvändigtvis inte vara negativ – förändring kan ju va bra också. Och innerst inne tror jag att en förändring kommer att va bra, ta påsen och skaka om den ordentligt, för det var mycket med livet och samhället ”innan” som inte alls var bra. Universums sätt att tala om för oss att det hade blivit lite för mycket av det goda. Ta hand om oss själva bätte och vår omgivning, våra medmänniskor och att hjälpa varandra mer.

Vi har ju bara på en kort tid börjat uppskatta små saker mycket mer. Som att ta tillvara på vår familj och dra ner tempot.

Men vissa dagar är ju glada också! Vi var inne istan en runda häromdan, visserligen kallt, grått och eländigt men på vägen hem hittade vi ett öppet cafe! Första köpekaffet på mer än 7 veckor och det piggade upp rejält! Fler ställen börjar öppna nu, bara för take away men ändå. Beteende med ansvar. Håll avstånd.

Och vi får nu vistas utomhus utan tidsrestriktioner. Inte bara motionera utan också spendera tid i parker etc – sola och sitta ner ett tag. Så vi ska nog försöka ta en dagstur här och var för att komma ut lite mer, kanske ner till havet eller nåt.

Men nej, kul är det fortfarande inte – det kan man ju inte påstå.

Vi har varit inne istan och jobbat ett par gånger de senaste veckorna och det är så konstigt att se West End utan så mycket folk. Inga turister! Men också skönt på nåt vis! Ett London för oss som bor här.

Att köra och handla är veckans höjdpunkt. Förra veckan köpte vi plantor från en privatperson via Facebook, för alla Trädgårdsland har varit stängda men idag har de visst öppnat igen. Med avstånd. Alltid med avstånd!

Stay Well!

5 veckor

5 veckor i Lockdown. En månad och en vecka. 41 dagar officiellt men egentligen lite mer då vår frivilliga lockdown började typ en vecka tidigare.

Ja det låter ju väldigt länge men på sätt och vis känns det inte som så länge – dagarna går ganska fort tycker jag och vi är vana nu! Vissa dagar känns bättre än andra men på det hela taget tycker jag att vi alla håller gott humör – visst fanken är det tråkigt så in i vassen – men det blir ju inte roligare än man gör sig! Vi kollar på serier och filmer på Netflix, bakar….. påtar och städar i trädgården, jag har gett mig fanken på att se alla Star Wars filmerna i rätt ordning (har precis avslutat Episod III). Vi väntar på nya trädgårdesmöbler för att muntra upp lite och trädgården behövde verkligen röjas lite i, speciellt nu när vi spendrar så mycket tid hemma! Vi har betällt en lite pool, om det nu skulle bli en varm sommar och en mer längdragen situation. Minst två veckor till enligt regeringen. Bring it on, bara vi blir av med det!

Vi kör en runda ibland på kvällarna, kör och handlar, kör till någon av de Svenska/Skandinaviska affärerna inne i stan och handlar lite gott, köper Smoothies på Joe & The Juice (som fortfarande har öppet av nån anledning), hjälper en del kompisar med matvaror och tar oss ett snabbt snack på ett par meters avstånd. Förra veckan satte vi ihop ett matpaket till äldsta dottern & hennes pojkvän, och körde hela vägen till östra London för att lämna…skönt att komma ut och skönt att se dom för första gången på 6 veckor…med social distancing såklart!

Vi har varit och hälsat på kattungar – en kompis till oss tog hand om två katter och hon visste inte att den ena var gravid, så nu har hon 5 kattungar på köpet! Så söta och så små, redo att lämna mamman om ca 3 veckor och då flyttar två utav dom hem till äldsta dottern J och hennes pojkvän!

Och får man lov att säga att på sätt och vis är det ganska skönt?? Inga speciella måsten och ingen stress. Vardagstempot har dragits ner avsevärt och för oss, som i normala fall lever i 180, är det faktiskt skönt. Speciellt efter förra året med dödsfall och begravningar och bry med hus och försäljningar…kan det nog va bra för oss som familj att trappa ner totalt. Ingen stress inför viktiga prov för dottern M, som annars nog hade varit ett nervöst vrak vid det här laget, och nu sätts betygen av deras lärare istället för av främlingar som inte ens känner dom.

Varje ute-tillfälle uppskattas mer, att köra hem längs med Thamsen inne istan med nerullade rutor och känna den ljumma vinden i ansiktet…för många ljumma vindar har det varit här på sistone, för det mesta rena sommarvärmen.

Man uppskattar små saker mer, som när nån ringer eller skicka en WhatsApp. Man får hålla mer på humöret och vara lite mer tålmodig. Tråkiga saker kan vänta tills imorron och vad gör väl lite damm i hörnet – vi är ju i alla fall friska!

Stay Well.